Det känns ganska så tomt och konstigt att vara här utan jennifer, ellen, maria eller nina. Helt själv.. Hade jag haft boende fixat hade det säkert känts bättre. Nu känner jag bara ångest över allt. Inge kul att bo där man egentligen inte får plats eller ryms.
Verkar som att mitt enda hopp eventuellt kommer bli svenska föreningen de två sista månaderna. Det har jag också paniken över! Tror inte det finns en enda som faktiskt trivs där!
Nä usch.. Hade bara nånting kunnat lösa sig hade det känts så mycket bättre. Visst resan är bokad och allt, men vägen fram tills resans avgång känns tung just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar