Du gamla du fria... Sverige igen!

Oj, vad ska man säga efter de senaste dagarnas turbulens. Har knappt haft en lugn stund! Började med att jag skulle städa ur lägenheten i måndags, det gick ganska så bra. Fick lite tid över och tog med ett flyttlass till Louise. Hon har varit helt underbar!! Inte nog med att hon ordnade och grejsade så jag fick ett alldeles eget rum på svenska föreningen för natten, hon hjälpte mig bära mina grejer överallt. Hon köpte t.o.m. frukt till mig för hon tänkte att jag kanske hade glömt köpa något att äta på bussen. Där har vi en jag kommer sakna..
Det blev lite väl mycket packning dock. Ändå har jag kastat en hel del grejer som jag inte behöver, gamla skor o.s.v.
Louise hjälpte mig till bussen igårkväll, det gick väl som bra. Sedan gick bussresan också mycket bra, ända fram till Västerås! Där fick man höra i högtalarna att bussen drabbats av ett tekniskt fel, enda beskedet vi fick var att vi skulle vänta. Och vänta gjorde vi. I en timme och några minuter. Sedan sa busschauffören att dom hade skickat efter taxibilar till oss alla som skulle komma om 20 minuter. Ännu mera väntande. Fast jag klagar egentligen inte för det enda jag hade att komma fram till var ju ännu mera väntande på centralen. 12 timmars väntande närmare bestämt. Skönt att sitta tillbakalutad i en buss med en mysig kudde vid huvudet. Hur som haver så hamnade jag i taxibilen bredvid två backpackers från Turkiet (av alla ställen!). Riktigt trevliga och vi pratade om allt från Norges ovilja att gå med i EU till traditionella svenska maträtter. (Jag kunde bara komma på svenska köttbullar, visar egentligen bara på otroligt dålig fantasi. Något mer måste det väl finnas??)

När vi väl anlände till centralen fick jag då även hjälp att bära mina grejer till närmaste skåp. Turkarna skrattade lite åt mig och förstod inte hur jag skulle få med mina grejer därifrån sen. Men det får bli en senare fråga.

Nu sitter jag bara här och har huvudet fullt med snurriga tankar. Är det verkligen bara 6 dagar kvar tills vi åker? Va galet!